Olov Aronson

Vi som forskar på universitet och högskolor förväntas alltid försöka argumentera för att våra projekt är viktiga, trovärdiga och användbara. Vi övar oss i detta under och efter våra doktorandutbildningar när vi, bland annat, genomför presentationer på konferenser, skriver debattartiklar i dagspress eller minglar och knyter kontakter med kollegor. "Men om era projekt egentligen inte är viktiga, trovärdiga eller användbara - vad säger ni då?" Jo, då säger vi att de är viktiga, trovärdiga och användbara ändå. Det ingår som sagt i vår akademiska träning (och kultur) att alltid framställa vårt eget arbete i så god dager som möjligt, oavsett om det är befogat eller ej. Det finns dessutom goda incitament för att göra på detta sätt eftersom det är forskarna som bäst säljer sina projekt som tenderar att ha mest framgångsrika akademiska karriärer. Jag undrar dock om inte vi som forskar gör oss själva (och såklart samhället) en otjänst när vi alltid framställer våra projekt som viktiga, värdefulla och användbara. Vore det inte bättre för oss om vi sade sanningen och erkännde våra brister? Visst, karriären kan ju vara viktig - men att få vara ärlig, uppriktig och sanningsenlig kan knappast ersättas med något annat. Vad kommer vi ångra mest på dödsbädden? Att vi inte sålde våra forskningsprojekt tillräckligt bra? Eller att vi inte sade sanningen?

Nej, nu har Trump och Musk gått över den linje där jag inte längre kan vara aktiv på X. Jag har sagt upp min prenumeration även om den blå markören är kvar till och med den 17e februari. Det är uppenbart att X inte är ett forum för öppen debatt utan en högst manipulerad plattform som i sin tur manipulerar sina användare. Den främsta manipulationen sker sannolikt genom de körer av bottar och fejkanvändare som lajkar och därmed bekräftar giltigheten i vissa inlägg och kommentarer - de flesta människor är nämligen flockdjur och tenderar att tro på sina egna dumheter när de bekräftas av andras medhåll och uppskattning (även om detta medhåll och denna uppskattning mestadels uttrycks av digitala låtsaskompisar snarare än av verkliga människor). Och till er som tror att den "öppna" källkoden som används av X är ett bevis på plattformens tillförlitlighet och opartiskhet: inte kan ni väl vara så naiva att ni tror att denna "öppna" källkoden körs i systemen bara för att Musk påstår detta? Jag kan också publicera "öppen" källkod på Github - det betyder inte att den inte körs i något system eller att den inte kan kompletteras av annan kod osv. Vi behöver mer yttrandefrihet. Vi behöver mindre X. Tack för mig. Vi möts igen, i verkligheten.

Tänkvärt av Mats Alvesson: "Professionalisering innebär stängning. Det handlar om uteslutning av andra, där enbart de med rätt formell behörighet kommer i fråga. När många reser murar för att monopolisera en viss arbetsmarknad blir det inte bara svårt för andra att ta sig in utan också för en själv att ta sig ut. Det är inte bara den egna gruppen som reser murar. En professionalisering blir i stället ofta ett skråtänkande som leder till standardisering. Det blir föga av variation och kreativitet i exempelvis skolan och socialtjänsten, då professionalitet handlar om likformighet och lydnad. Självständigt tänkande undviks." expressen.se/kultur/vi-maste…

Infantiliseringen av universitetsvärlden sammanfattad i en rubrik och ingress... Från senaste numret av Universitetsläraren (en facklig tidning för universitetsanställda).

Låter vettigt.

När trevnaden blir för kompakt är det ibland nyttigt att släppa in lite frisk dålig stämning. För att kunna andas och tänka behöver vi höra både bu och bä.