Susan Bernstein

Min morfar hette Wilhelm Zev Meyersohn, men han kallades för Willy. Han var 27 år gammal den 9-10 november 1938 under Kristallnatten då tyskarna, uppiskade av nazistpartiets stormtrupper, plundrade och förstörde judiska affärer och hem, sjukhus och skolor, synagogor och byggnader över hela Tyskland, Österrike och Sudet. 30 000 judiska män arresterades och spärrades in i koncentrationsläger. Morfar var smart nog att inte vara hemma. Han visste att de som var hemma snart plockades upp och föstes samman, trakasserades och skickades till koncentrationsläger. Morfar drog istället runt på staden i två dygn. Han höll sig till skuggorna i utkanten av de eldar där nazisterna och deras anhang brände böcker och konst. Judiska böcker och judisk konst. Han vandrade i två dygn över krossat glas från butiksfönster och kristallkronor som slängts ur lägenheterna ned på gatan medan hans landsmän härjade besatta av sitt hat gentemot judarna. I två dygn höll sig morfar undan nazisterna. Den tredje dagen blev han gripen och förd till Dachau. Morfar sa att det var fruktansvärt i Dachau. Det var i november så det var kallt och ingen värme fanns att få. För att inte förfrysa sina fingrar urinerade de på dem. Morfar sade också att även om judarna behandlades som djur så var det värre för romerna och de homosexuella. De behandlades värre än djur. Min morfar, Wilhelm ”Willy” Meyersohn, lyckades fly från Dachau, ut ur Tyskland, och sedan först till Danmark och när tyskarna tog Danmark, till Sverige. Min morfar överlevde. Men han lyckades inte rädda sin egen mor. Hon fördes senare till koncentrationsläger och dog. Många överlevde inte kristallnatten. En historiker räknar också att över 600 judar tog livet av sig. Trakasserierna, hatet och besvikelsen över deras landsmäns brist på anständighet dödade dem. Det är viktigt att komma ihåg att nazisterna inte gjorde detta för att de trodde sig vara onda. Tvärtom. Nazisterna trodde sig vara goda, rättrådiga och rättfärdiga. En viktig påminnelse om att de som tror sig moraliskt överlägsna är kapabla till vad som helst. En påminnelse om att de som säger sig vara goda inte nödvändigtvis är goda. Oavsett hur ädla deras avsikter kan verka. Det är handlingar som avgör huruvida du är god eller ej. Om ditt mål är världsfred, jämställdhet eller en grönare värld spelar det mindre roll om du måste dreva på nätet, eller förstör andras liv och egendom, för att nå det målet. De som överlevde Förintelsen hanterade det faktum att de överlevde på olika sätt. Min morfar var en oerhört snäll och godmodig man. Trots det han varit med om, och allt han förlorat, var han en mensch. Kanske var han mensch just på grund av det han förlorade? De mekanismer som möjliggjorde kristallnatten är samma mekanismer som ledde till Förintelsen. De mekanismerna behöver inte klä sig i bruna skjortor. De kan klä sig i vilken dräkt som helst. Prydas av vilken symbol som helst. Det de har gemensamt är en fanatisk övertygelse om sin egen moraliska överlägsenhet. De senaste åren har vi sett digitala drev omvandlas till horder av människor som tror sig marschera för en god sak. Nästan alltid urartar dessa till skenande flockar som förstör allt i sin väg. Vägen till helvetet är som bekant lagd med goda föresatser. Det sägs också att Djävulen inte tar sig samma skepnad två gånger. Ändå stirrar vi oss blinda efter de där bruna skjortorna, när hon lika gärna kan ha flätor, regnbågsfärgat hår och glitter i ansiktet. Vila i frid morfar, A