Stefan Ek retweeted
När man tror att botten är nådd möts man av den här nyheten. Svenska folket är ingenting värt i sitt eget land. Tragiskt.
🔴 Unga och barnfamiljer i Norrtälje kan få vänta i åratal på en bostad. Nu vill den styrande majoriteten öppna en egen väg till förstahandskontrakt för nyanlända.
Först ett socialt kontrakt genom kommunen, sedan tar de över lägenheten. Utan en enda dag i bostadskön, varnar SD.
”Efter tre år måste gräddfilen upphöra, inte förlängas och byggas ut”, skriver SD:s Dennis Ekström och Jacob Heitmann.
Läs hela artikeln på SAMNYTT
Stefan Ek retweeted
Ja vi måste verkligen tänka på klimatpåverkan när barnen skall "ärva vår planet" Tarmsjöpung! Låt personalen i Örebro skolor föregå med gott exempel och ät det själva innan dem förgiftar barnen. Klimatsekten är verkligen sjuk.
🔴 Sedan årsskiftet får eleverna i Örebros skolor äta färs gjord på tarmsjöpung, ett rörformat och säckliknande havsdjur.
Kommunen vill pressa ned klimatavtrycket från maten. Men på menyn står det inte sjöpung, utan Ciona-färs.
– Det är ciona-färs som den marknadsförs, så vi använder inte namnet sjöpung, säger kostchefen Carolina Franzén.
Läs hela artikeln på SAMNYTT
Stefan Ek retweeted
Replying to @Stort_allvar
Facebook datacenter i Norra Sverige förbrukar lika mycket el som hela Västerås inklusive alla industrier där. De har ett elavtal om priser för el som de fick av Löfven. De betalar bara några öre per kilowatt.
Stefan Ek retweeted
Replying to @Stort_allvar
Stefan Ek retweeted
Jan Eliasson, den evigt bekymrade diplomatens guide till att mysa med diktatorer
Om det någonsin ska resas en staty över den svenska socialdemokratins gränslösa, internationella hyckleri, så måste den föreställa Jan Eliasson. Gärna skulpterad i exakt det ögonblick då han ställer ner sitt berömda vattenglas i FN-skrapan, lägger pannan i djupa, patenterade "bekymrade" veck och med mjuk stämma levererar ännu en fullständigt intetsägande floskel om vikten av "dialog".
Jan Eliasson är inte bara en diplomat; han är den mänskliga inkarnationen av den svenska godhetsindustrin. En teflonbelagd FN-byråkrat som gjort en livslång, extremt lukrativ karriär på att flyga jorden runt i business class för att skaka hand med några av planetens absolut vidrigaste despoter – allt inlindat i en tjock, kvävande dimma av svensk moralisk överlägsenhet.
Låt oss bläddra lite i denna storslagna diplomats meritlista. Redan på 80-talet agerade den unge Eliasson trogen väpnare åt Olof Palme när de flög skytteltrafik mellan Bagdad och Teheran. Där satt de, den svenska moralens riddare, och drack te med Saddam Hussein och ayatolla Khomeini. Medan senapsgasen regnade över kurderna och iranska barnsoldater skickades ut för att rensa minfält med sina egna kroppar, nickade Jan förstående och formulerade papper om "konstruktiva fredssamtal". Att krama mördare kallades plötsligt för stor diplomati, så länge det gjordes med rätt sosse-nål på kavajslaget.
Och sedan kom FN-karriären, den absoluta kronan på verket i Eliassons livslånga projekt att legitimera totalitära regimer. FN är ju i praktiken ingenting annat än en glorifierad fritidsgård för världens diktatorer, och Eliasson var dess okrönte fritidsledare. Han var biträdande generalsekreterare i en organisation som helt utan skam sätter länder som Saudiarabien, Kina och Iran i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Slog Jan Eliasson någonsin näven i bordet och kallade denna fars för vad den är? Självklart inte. Han log sitt sorgsna lilla diplomatleende och tillsatte förmodligen en arbetsgrupp som skulle ta fram ett icke-bindande PM om "inkludering".
Det är ju denna brutala dubbelmoral som är Eliassons sanna arv. Han har inga som helst problem med att sitta i skyskraporna på Manhattan och kallprata om "fredsprocesser" med regimer som hänger homosexuella i byggkranar och piskar kvinnor för att de visar håret. Då handlar det om "respekt för andra kulturer" och det storvulna "internationella samfundet".
Men – och här når hyckleriet sin absoluta, kosmiska kulmen – när han sedan flyger hem till Sverige, då förvandlas plötsligt den tålmodige diktaturkramaren till en stenhård moralpolis. Då ställer han sig i SVT:s morgonsoffor och hyttar strängt med fingret åt den svenska arbetarklassen. Då är plötsligt minsta krav på minskad invandring eller utvisning av kriminella ett livsfarligt hot mot anständigheten.
Han har tillbringat ett helt liv med att ursäkta och legitimera totalitärt mörker utomlands, men ryser av avsmak när vanliga, skattebetalande svenskar uttrycker oro över det importerade våldet i sina egna bostadsområden. Det är lätt att älska gränslöshet och mångkultur när man tillbringat decennier med att lyfta skattefria FN-miljoner och minglat i de elitsalonger dit gängkriminaliteten och det svenska klansamhället aldrig någonsin når.
Jan Eliasson är beviset på att du kan komma exakt hur långt som helst i svensk politik, så länge du lär dig att rynka pannan på rätt sätt medan du säljer ut dina principer till högstbjudande diktator.
🤣 Need a Weekend Mood Booster? This Guy Is All You Need!
Get ready for some hilarious moments with a confused guy who turns every situation into a comedy show! 😂
Forget your stress, take a break, and let the laughter begin!
Have a fantastic and laughter-filled weekend! 🤣🔥
#WeekendVibes
Stefan Ek retweeted
Anders är alltså hovnarr i samma parti som 2016 med Magda i spetsen föreslog lägre elpriser till serverhallar, och 2017 sänktes energiskatten för stora serverhallar från normalnivån 35,3 öre till 0,5 öre/kWh.
Det kostade skattebetalarna cirka 1,3 miljarder.
Det är också samma parti som lagt ner flera reaktorer.
Nu gnäller man på dyr el.....
Stefan Ek retweeted
Fredrick Federlay ska alltså skydda utsatta barn. Det finns ingen ände på allt sjukt som händer i landet Sverige.
Stefan Ek retweeted
Sverige har lyckats med något historiskt. På bara några år har vi förvandlat ett land med nästan gratis, stabil el till ett land där folk får ångest varje gång de öppnar sin elräkning. Det är en bedrift som få länder matchar.
Förklaringen är enkel och elegant: de rödgröna stängde kärnkraftverk som producerade el dygnet runt, året om, och ersatte dem med vindkraftverk som producerar el när det blåser lagom mycket. När det inte blåser importerar vi istället el från kolkraftverk i Tyskland eller gas från länder vi helst inte vill nämna. Resultatet? Rekordhöga priser i södra Sverige och politiker som förklarar att det här är precis så det var tänkt.
När elräkningen landar på 12 000 kronor i januari får man höra att det är Putins fel. Eller klimatets. Eller marknadens. Aldrig att det kan ha något att göra med att man medvetet monterat ner den enda energikälla som faktiskt levererar planerbar el i stor skala.
Nej, lösningen är mer av samma: fler vindkraftverk till havs, fler solpaneler som inte ger något i december, och fler utredningar om hur man ska kompensera hushållen för den politik man just genomfört.
Samtidigt exporterar Sverige el till kontinenten när det blåser bra, för att sedan köpa tillbaka dyr el när det är kallt och vindstilla. Det kallas ”europeisk solidaritet”. Svenska villaägare kallar det något annat när de sitter i mörkret med vinterjackan på och funderar på om det är värt att sätta på ugnen.
Det vackraste är ändå retoriken. Man talar om ”grön omställning” medan elpriset gör att folk tvingas elda med ved eller stänga av elementen. Man talar om ”framtidens energi” medan industrierna hotar att flytta. Och när någon påpekar att Norge och Finland har lägre priser tack vare mer kärnkraft, blir svaret att Sverige är mer progressivt.
Så nästa gång elräkningen kommer: tänk inte på den stängda reaktorn i Barsebäck eller Ringhals. Tänk på de vackra vindkraftverken som just nu står stilla. Det är framsteg. Det är moral. Och det är, enligt de ansvariga, det enda ansvarsfulla valet.
Stefan Ek retweeted
Men det här är ju fullkomligt vansinnigt! Hoppas alla förstår att något helt annat ligger bakom dessa galna överföringar till Ukraina! DET KAN INTE VARA OK ATT REGERINGEN ÖVERFÖR MILJARD EFTER MILJARD TILL KORRUPTA EU & UKRAINA UTAN ATT VI HAR ETT DUGG ATT SÄGA TILL OM!
Replying to @HWLinvest
🇸🇪 ytterligare 720 miljoner kronor i militärt stöd till Ukraina idag..
#JulbordÅldringsvård🇸🇪
Stefan Ek retweeted
Svenskarna uppmanas nu av statsmedias experter att sänka värmen och tvätta i kallt vatten för att "spara pengar". Samtidigt lägger vi ner kärnkraften, skänker bort elen och öser miljarder utomlands. Total förnedring.
Hur länge till ska vi acceptera att leva som i ett u-land?
Stefan Ek retweeted
Effektskatten, en punktskatt på reaktorernas termiska effekt, infördes först i juli 2000 av Persson-regeringen. Då låg den på cirka 3 öre per Kwh.
OKG (Oskarshamns kärnkraft) var tidigt ute med att varna för att en sådan politiskt betingad pålaga utesluter att kärnkraftsaktörer kan konkurrera med andra kraftslag på lika villkor.
Trots varningarna höjdes effektskatten både av den nästkommande Socialdemokratiska regering och den borgerliga regeringen till 5 respektive 6 öre.
Efter valet 2014 försämrades förutsättningarna ytterligare efter nya påtryckningar från regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Då höjdes effektskatten till drygt 7 öre.
I debatten varnade man för att kärnkraftsmotståndet skulle göra Sverige mer beroende av fossila bränslen och för framtida effektbrist med högre elpriser som följd.
>>
Stefan Ek retweeted
Hej @MartinAadahl kan du förklara hur den här rasisten representerar dig och ditt parti?
Stefan Ek retweeted
🍀 🇫🇷 L’histoire de ce survivant du Bataclan est complètement folle. Le 13 novembre 2015, au Bataclan, un homme a survécu uniquement grâce à sa prothèse de jambe.
Grégoire Philonenko était dans la salle avec son fils. Quand les tirs ont commencé, ils se sont jetés au sol avec des centaines d’autres.
Les terroristes ne se contentaient pas de tirer dans la foule. Ils marchaient ensuite entre les corps et tapaient ou kickaient les jambes pour vérifier si les gens étaient encore vivants.
S’ils bougeaient ou réagissaient, ils étaient exécutés sur place.
Quand l’un des assaillants est arrivé à hauteur de Philonenko, il a poussé sa jambe à plusieurs reprises.
Comme c’était une prothèse, il n’a rien senti et n’a pas bougé d’un millimètre.
Le terroriste a conclu qu’il était déjà mort et est passé au suivant, qu’il a tué juste à côté.
Quelques secondes avant, Philonenko avait dit à son fils : « Moi je suis mort. Toi tu ne bouges pas. »
Il s’en est sorti. Beaucoup d’autres non.
Ce détail en dit long sur la méthode des assassins cette nuit-là. Ce n’était pas un tir chaotique. C’était une exécution méthodique des blessés et de ceux qui faisaient encore des bruits.
Les survivants qui ont fait les morts ont presque tous raconté la même chose : les terroristes passaient entre les corps et finissaient ceux qui gémissaient ou qui bougeaient encore.
On a souvent entendu parler de « chaos » ou de « tuerie de masse ». La réalité est plus froide. Ils avaient le temps, les chargeurs, et l’intention claire de maximiser le nombre de morts.
Philonenko a résumé après coup :
« Je ne sais pas pourquoi je suis encore en vie… uniquement à cause de mes jambes. »
90 personnes sont mortes dans cette salle. Certaines ont été tuées dès les premières rafales. D’autres ont agonisé pendant de longues minutes pendant que les terroristes revenaient les achever.
On n’oublie pas. Ni les victimes, ni ce qui les a tuées.
🇫🇷🇮🇪 Leurs noms ne vous disent peut-être rien. Katie Healy et David Nolan sont deux Irlandais qui se trouvaient au Bataclan le soir du 13 novembre 2015, pour le concert des Eagles of Death Metal.
Quand les tirs ont commencé, le bruit a rempli toute la salle. Des gens ont crié, d’autres se sont jetés au sol.
Autour d’eux, des corps tombaient. Le sol est devenu glissant de sang. David s’est jeté deux fois sur Katie pour la couvrir.
Ils se sont allongés parmi les corps et ont fait les morts, sans bouger, en retenant leur souffle.
Autour d’eux, des gens avec qui ils venaient de danser ont été tués. Ils les ont regardés mourir.
On entendait des gémissements, puis des tirs isolés, les terroristes marchaient entre les corps et abattaient ceux qui bougeaient ou appelaient à l’aide.
L’air sentait la poudre et le sang.
À un moment, ils ont vu le pied d’un des terroristes passer à côté d’eux. Ils se sont dit adieu, persuadés que c’était la fin. Puis une porte s’est ouverte. Ils ont couru dans le chaos. David avait été touché à la jambe.
Une inconnue les a accueillis dans un appartement et a soigné sa blessure. Il a ensuite été opéré.
Katie a résumé leur nuit ainsi, les gens avec qui ils avaient dansé sont morts, et eux les ont regardés mourir en faisant les morts. Ils ont eu une chance inouïe.
Deux noms parmi les rescapés de l’attentat islamique du Bataclan.
Ce qui s’est passé ce jour-là restera à jamais gravé.





























