π Rat (Jocke)

Åkessons senaste debattartikel är ett enda långt stycke passivt aggressivt svammel som inte förmår ta sig längre än till samma tröttsamma halmgubbar som vilken vänstertyckonom som helst på ETC eller Aftonbladet hade kunnat slänga ur sig. Låt oss vara tydliga: När du bedriver politik för att minska invandringen, bedriver du politik utifrån etnicitet. När du bedriver politik för att motverka tvångsblandning, bedriver du politik utifrån etnicitet. När du bedriver politik för att öka återvandringen bland missanpassade invandrare, bedriver du politik utifrån etnicitet. När du bedriver politik för att göra det lättare att utvisa kriminella utlänningar, bedriver du politik utifrån etnicitet. Att låtsas som att politik och etnicitet inte hör ihop är helt enkelt trams. Men bortsett från Åkessons oförmåga att förstå etnonationalismens mest grundläggande ståndpunkter finns det egentligen bara två enkla frågor han behöver svara på: Är Sverige svenskarnas land? Och förtjänar svenskarna att vara i majoritet i Sverige? Det är talande att Åkesson inte skriver ett enda ord om detta i sin ledare. Det är knappast någon slump. Han tycker uppenbarligen inte längre så, om han någonsin har gjort det. För Åkesson är det inte längre de missanpassade utlänningarna som utgör hotet mot Sverige och Sverigedemokraternas politiska projekt. Det är i stället de etniska svenskar som inte vill bli minoritet i sitt eget land. Det är de som har blivit problemet. De som står i vägen för den vision Åkesson vill förverkliga. De som inte accepterar den destruktiva extrempragmatism som han numera tycks vara beredd att driva igenom. De som vägrar vara tysta när deras land förvandlas till oigenkännlighet.

Jag har uppriktigt svårt att fatta hur personer med utländsk bakgrund inte kan inse hur provocerande det är att bo i Sverige och hävda att etniska svenskar inte har rätt att önska få vara i majoritet i sitt eget land.